Reklambild för Ralph Lauren.

Jag såg den här bilden när jag läste Revyn. Bilden föreställer en otroligt redigerad bild av en redan smal kvinna. Efter den här reklambilden så fick modellen sparken för att hon var överviktig. Vid den tiden så vägde hon 55 kilo och var 178 cm. När jag ser den här bilden så känner jag lite smått panik. "Vill folk verkligen att man ska se ut såhär!?"  Det hoppas jag verkligen inte. Jag tror att den här reklambilden sträcker ut sig mot hela jordens befolkning egentligen. De försöker skicka ett meddelande och säga "Det är så här tjejer ska se ut. Om ni är tjockare eller inte har på er dessa kläder så borde ni göra något åt det." Jag tror dock bara att de är de allra osäkraste som faller för den här reklamen eftersom dom ständigt låter sig själva kontrolleras av vad andra tycker och de vill inget annat än att vara tilltäckligt vackra/smala för att folk ska tycka om dom. Så de svälter sig smala och köper kläderna.
Jag tycker inte att man borde få lov att redigera modellbilder. Det ger bara folk en felaktigt intryck av hur idealet bland kvinnor ska vara och det leder ju som sagt till att flickor svälter sig själva.
Jag får absolut ingen lust allt att köpa dessa kläder. Det blir nästan så att jag bill bojkotta Ralph Lauren för att dom gör som dom gör.

Och hur hon ser ut egentligen...

Såhär ser hon ut EGENTLIGEN

En bild som betyder mycket för mig.

Det här är den bilden som betyder mest för mig. Bilden tog jag på min kompis Elin när årets första och enda snö kom. Vi kom hem från skolan,  jag tog med min kamera och vi gick ut i skogen. Elin älskar snö, så hon höll på att springa runt och skaka av snön från träden. Hon försökte i alla fall. Det jag älskar mest med bilden är att den inte är poserad. När jag ser på bilden blir jag glad och tänker tillbaka på den dagen. Den känslan man hade av att man inte kände sig tvingad till att göra något, utan man kunde göra vad man ville. (: Springa runt och käka snö. Eller nått...
Jag tycker att det är detaljerna som gör bilden. Det starka ljuset som ger bilden en extra härlig känsla. Att Elin tittar upp mot ljuset och ler. Snöflingorna som har hamnat i hennes hår som ger bilden en extra härlig ljus vintrig känsla. Ytrymmet över Elins huvud och hållet hon tittar åt som gör Elin till "en del av bilden" eller hur man ska säga. att inte själva bilden handlar om Elin, utan att bilden även är omgivningen. Jag älskar att bilden är svarvit. bilden hade nästan en blå nyans innan och det fick den att se väldigt kall ut.

När jag ser bilden kommer jag att tänka på den dagen. Den här bilden skulle nog aldrig betyda så mycket för någon annan eftersom dom inte förknippar bilden med samma saker som jag gör.