En bild som betyder mycket för mig.

Det här är den bilden som betyder mest för mig. Bilden tog jag på min kompis Elin när årets första och enda snö kom. Vi kom hem från skolan,  jag tog med min kamera och vi gick ut i skogen. Elin älskar snö, så hon höll på att springa runt och skaka av snön från träden. Hon försökte i alla fall. Det jag älskar mest med bilden är att den inte är poserad. När jag ser på bilden blir jag glad och tänker tillbaka på den dagen. Den känslan man hade av att man inte kände sig tvingad till att göra något, utan man kunde göra vad man ville. (: Springa runt och käka snö. Eller nått...
Jag tycker att det är detaljerna som gör bilden. Det starka ljuset som ger bilden en extra härlig känsla. Att Elin tittar upp mot ljuset och ler. Snöflingorna som har hamnat i hennes hår som ger bilden en extra härlig ljus vintrig känsla. Ytrymmet över Elins huvud och hållet hon tittar åt som gör Elin till "en del av bilden" eller hur man ska säga. att inte själva bilden handlar om Elin, utan att bilden även är omgivningen. Jag älskar att bilden är svarvit. bilden hade nästan en blå nyans innan och det fick den att se väldigt kall ut.

När jag ser bilden kommer jag att tänka på den dagen. Den här bilden skulle nog aldrig betyda så mycket för någon annan eftersom dom inte förknippar bilden med samma saker som jag gör.