Skriet av Edvard Munch

Bilden föreställer en förvrängd människa som står på någon form av bro vid vattnet. Omgivningen är i rätt så dystra gråaktiga färger även om man inte täker på det direkt. Den orange färgen på himmelen och den högra kanten är det enda som inte är i gråskala.  personen på bilden håller för öronen som om den tycker att den hör ett högt skrik. Jag tycker att konstnären lyckats riktigt bra med att måla ett skrik. Utrymmet över personen ger en känsla av att allt är för stort och det känns som att utrymmet är något mer än bara luft. Det blir som en känsla. Som att en känsla ekar i utrymmer över personen. Som ett skrik! När man ser personen och hur munnen är formad känner man inte att den skriker som vanliga människor skriker när de är rädda. Detta känns mer som ett skrik av panik och rädsla. Ett till tecken på det är när man ser på ögonen. De är uppspärrade och de tittar inte på något särskillt, utan de bara stirrar ut i luften. Jag tror att man ser det för att ögonen inte ser åt ett och samma håll, utan de stirrar åt olika håll. När man ser på hur händerna håller om ansiktet så ser man att de inte riktigt håller om huvudet så hårt att det egentligen gör någon skillnad. Det är luftrum mellan och det ger mig en känsla som jag känner igen. En känsla som uppstår när jag försöker göra någonting för att skydda mig själv eller någon annan men jag lyckas inte. Oavsett hur mycket man försöker så räcker det inte till och det ger mig också en panikkänsla.

Jag tror att om allting inte hade varit förvrängt och om konstnären inte hade tänkt på alla små detaljer som man kanske inte tänker på som det första man ser så hade känslan i bilden försvunnit och den hade inte varit lika intressant. Nu är det så att man kan sitta och titta på tavlan och aldrig tröttna.

Skriet är ett konstverk från 1890-talet och den är målad av Edvard Munch. Edvard föddes den 12:e december  1863 på godsel Ekely nära Oslo. Edvards mamma dog när hon var 30 år gammal när hon dog år 1868. Edvards pappa ordnade så att Edvard skulle gå på Christiania teniske skole 1879 men efter ett år slutade han skolan och efter ytterligare ett år skrev han i sin dagbok "Jag ska nu bli målare". I sina målningar får jag en känsla av att han vill uttrycka världen ur hans eget perspektiv. Han använder sig av starka konturer, kontraster och färger som skulle få vilken amatör som helst att se vad han vill uttrycka. I detta verker till exempel så förstår jag hur han känner sig och jag känner det i magen. Edvard är en av norges främste konstnärer och detta är hans mest kända konstverk.  Jag har personligen aldrig hört talat om Edvard Munch. Jag tycker är väldigt konstigt eftersom detta är en otrolig tavla. När han målade den så ville han visa känl´slan han kände  Jag har sett den här tavlan flera gånger under min uppväxt men jag har sett den mindre och mindre med tiden. Detta är egentligen en väldigt tidslös tavla och den kan aldrig bli omodern. Jag tror snarare att effekten blir starkare med tiden. Jag får just nu en känsla av obehag av bilden och jag tror att en stor del av det är för att bilden känns ganska så gammaldags och jag får ofta obehagskänslor av gammaldags saker. Men det är även de olika linjerna i bilden. Diagonalen som går i "fel" riktning ökar känslan av panik och att allt går i fel håll.

Jag frågade Julia om vad hon tyckte om konstverket. Julia tyckte att det var förvirrande. Han såg lite rädd ut. Hon tyckte även att det var lite obehagliga färgen. Men hon gillade målningen. Hon tyckte att den var fin!

Jag tycker inte att tavlan är fin, men den är fantastisk!